Söta vännen S släpade med mig ut på promenix förut. Det var jätteskönt att gå.
Fötterna ville bara fortsätta och fortsätta.
Och naturligtvis var det trevligt att prata samtidigt. Det blir liksom inte tråkigt då.
När jag kom hem räknade jag ut att det blev över en mil. Inte illa för att vara mej.
Och det kändes knappt, varken i fötter eller ben.
Då måste all träning med Nintendo wii gett lite resultat.
Fast det gör jag ju mest för att det är roligt.
Ljuslyktorna kommer från paradisverkstaden på öland. De har så fin form tycker jag.
Kram på er
Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar