torsdag 28 april 2016

Min kropp

Det här tycker jag är så svårt att skriva om.
Min kropp alltså!
Det har egentligen ingen annan med att göra.
Men jag behöver skriva om det för min egen skull och kanske 
för att peppa någon annan. 
Inte vet jag...

Men när jag startade den här bloggen 
vågade jag inte lägga ut foton på mig själv. 
Jag gillade inte vad jag såg.

Jag hade dålig självkänsla.

Inte dåligt självförtroende. Jag vet att jag klarar av och är bra på vissa saker eller faktiskt väldigt många saker. 

Men att tycka om min egen kropp var jag inte så bra på. Urusel faktiskt.

Så att börja röra på mig mig mer 
och att äta enligt tallriksmodellen blev en start för mig. 
Det fungerade bra i början när jag var mammaledig. 
Att ändra kosten lite lagom först. 
Att låta det ta tid.  
Att inte ha för stora mål.
Man blir bara besviken om man inte når dem 
och det kan leda till att man skiter i alltihopa istället.

Jag har faktiskt inte haft några som helst mål. 
Jo, att gå ner i vikt på ett sunt sätt som både jag, min kropp 
och min familj klarar av.

Jag har tänkt att min viktminskning har gått i trappsteg.
Först går man ner lite och sedan behöver kroppen tid att anpassa sig till den nya vikten och då står man still ett tag, planar ut, som på ett trappsteg. 
Men så får man ny fart igen och tar ett trappsteg till.
Ibland är trappstegen långa och ibland är de korta. 
Det spelar ingen roll vilket, inte för mig i alla fall.

Sedan fick jag ett nytt "verktyg" i LCHF.
Men jag gillar inte att äta så hemskt mycket fet mat,
 så jag gör en egen variant på den och det har jag kört på i två år nu.
Det är ganska enkelt att komplettera 
med pasta, ris eller potatis till resten av familjen.

Att utesluta gluten i kosten har gjort mycket för min mage. 
För första gången i mitt liv är den i balans.
Inte hård och inga förstoppningar längre.
Utan jämn och fin. 

Förlåt om det blev mycket skitsnack nu 
men det är jätteviktigt att magen mår bra.
Då mår resten av kroppen också bra!

Och att ta bort socker i kosten har inte varit så svårt som jag trodde. 
Att hitta sockerfria varor i affären är däremot JÄTTE-SVÅRT!
Men jag trodde faktiskt att jag skulle  ha svårare att 
motstå kakor och godis än vad jag har.
Jag tror att det har att göra med att man känner sig mätt längre och då infinner sig inte suget efter något sött så lätt.

Och jag har faktiskt ätit godis och glass någon gång, men oftast räcker det med lite för att jag ska bli nöjd och så har jag blivit väldigt kräsen.
Vissa godisar smakar ju inte ens gott!


Så det här är min kropp och min viktresa.
Det har tagit tid.
 Sju är är det mellan de båda fotona.
Jag är inte klar ännu men jag är på god väg.

Kramar

Liselott


2 kommentarer:

  1. Wow vilken skillnad och vilken resa du gjort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, visst är det skillnad! Man tänker inte så mycket på det till vardags men när man ser foton så här, blir det så konkret.

      Radera