Ibland undrar jag om jag lever för att jobba eller om jag jobbar för att leva...
Jag tror inte det spelar någon roll vilket yrke man har
eller hur mycket man tjänar,
ibland tror jag att jobbet tar all tid.
Det är inte lätt att bara stänga av jobbhjärnan när man går hem
och ska fokusera sig på hem o familj.
Har man ett problem på sin arbetsplats så vill det gärna följa med hem
och ligga och gnaga i bakhuvudet. Gärna på morgonen när man helst av allt vill somna om efter att en liten gosig unge krupit upp
och ligger och snosar gott i nacken.
Då kommer tankarna och man vrider och vänder på bekymret.
Belyser det från olika håll. Analyserar.
Äsch!
Det är lika bra att gå upp och få något gjort...
Jag får skingra tankarna genom att fokusera på något annat.
En loppisfyndad klänning som ska sys om till exempel.
Lite för bred och lite för lång men underbart söt. Klänningen alltså...
eller också är det jag som är kort :)
Det känns lite som när jag var 8 år och lekte i min farmors garderob.
Det är en härlig känsla.
Nu ska jag sy...
Hoppas inte familjen vaknar!
Kram
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar